Efter gårdagens glädjerop så infinner sig vardagen i Västergötland och frågan vem som ska leda regionen. Vad jag vet så är svaret även skyldig i Örebro. Detta är problematiskt och allt vanligare med fler partier och otydlighet när rösterna har räknats. Vidare är frågan kring förtroendet när röstetalen med nöd och näppe tog sig över 40 procent. Under hälften av de röstberäknande gick till valurnan och ändå så gäller resultatet. Visst kan vi lite cyniskt bli glada då en av våra stora motståndare genom tiderna varit soffliggaren och igår verkade skillnad ske. En fråga som reser sig och svaret lär komma, är om det är en trend förändring eller slump? Men åter så är det en förtroende bransch som vi rör oss i och någonstans går en gräns för vad vi kan tycka är acceptabelt. Personligen är frågan om den gränsen inte är passerad då en majoritet valde soffan framför de partier som ställde upp.
Vidare då till Kalmar och dagen med landstingsstyrelsen. Frågan för dagen var kollektivtrafiken. Med ny lagstiftning så ska det bli en huvudman och i Kalmar län tar landstinget över hela ansvaret för trafiken. Här var alla eniga. Men sedan så handlade det om ambitionshöjningar. Det finns beräkingar att de kommer kosta 100 miljoner och alla var ense om att ambitionen behövdes höjas. Den RödGröna majoriteten föreslog en höjning av skatten på 25 öre för att klara denna ambitionshöjning. Men då vaknade allianspartierna och ansåg att det inte fanns underlag till höjningen. Åter så blev det ett klassiskt oppositionsgrepp. Ja till alla ökningar och nej till alla finansieringar. Så skönt det kan vara i opposition men frågan är vad det gör med förtroendet i slutändan.
Så landar jag i Vimmerby och de frågor som rör vårt oppositionsråd som tagit time-out. Jag kan säga att jag fått skit och ryggdunk för min postning i frågan. Det finns en tro att slutenheten fortfarande är det bästa för Sveriges största parti och att det som sker är en intern fråga. Men jag delar inte den uppfattningen. Det berör alla kommuninvånare och särskilt de 3497 som lade sin röst på socialdemokraterna i valet 2010. Samhället är mer öppet och vi som parti måste vara transparent om vi ska locka väljarna till oss i valet 2014. Jag var tydlig i det i den process som ledde fram till valet av vår nya partiledning. För likt riksplanet så är det inte bara en ledare för partiet vi väljer, utan även en framtida statsminister, kommunalråd. Det är alltså en större intresse än när vänstern eller Centern väljer sina ledare. Åter så är det förtroendet som vi har i potten. Min syn är att förtroendet ökar med öppenhet och transparent än slutenheten.
Som avslutning så är förtroende en fråga som tar tid att vinna men kan raseras snabbt. Det är ett idogt arbete att vinna väljarnas gunst och ingen lek. Så när centrala personer i partiet slungar ut nya namn om politiken och kastar ut förslagen till höger och vänster för att sedan backa så blir det bara förtroendeförluster. Förluster som kan vara svåra att reparera till valet 2014. Min slutsats blir att den nya ledningen måste ta tag i denna kultur som sakta börjar rota sig i partiet. Visst är det så att det är en laguppställning som vi har att hålla oss till fram till nästa nomineringstillfälle. Men då måste det till rättning och inga omval bara för att man suttit i hundra år. Det ska krävas leverans och lagspel. För matchen heter förtroende.Media: SVT 1, 2, 3, 4, 5, 6, GP 1, 2, 3, 4, SR 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Ab 1, 2, 3, 4, 5, Expr 1, 2, 3, GT 1, 2, GP 1, 2, HD, Nyheterna 1, 2, 3, 4
