Jag gillar glas i alla former. Allt tog sin start när jag på Skansen på en skolutflykt fick ett litet glasdjur som jag fått se glasmästaren gjort. Det var något speciellt med detta. En händelse som sitter kvar på näthinnan. Så när jag i vuxen ålder fick flytta närmare glasriket så blev det inte sämre. Så igår var det dags för den årliga resan till Glasriket tyvärr inte med lika mycket glas i fokus som jag velat men familjen är större än mig...
När jag klev in på utställningen på Kosta så blev jag ödmjuk inför vad dessa glaskonstnärer gjort med detta material. Fantastiska skapelser som kittlar ens sinnen. Vidare till lunchen på glashotellet självklart med glastallrikar.
Men kom folket för glaset eller var det för den outlet som var uppbyggd i anslutning till glasbruket? Eller till hotellet med sin spa-avdelning? Självklart så var glaset en dragare, men det klarade inte att dra av sig själv utan bli påfyllt av annat. Så när jag senare under dagen mötte en av de mästare som verkar i glasriket så var det en bekymrad man som satt där framför mig. Han gillade inte utvecklingen på Kosta med allt ”krims och krafs” som enligt honom skymde glaset. Bilden som han gav ingav inte hopp utan mer en sakta undergång för Glasriket. Att det varit skakigt under många år vet vi men då har alltid bilden varit att de inblandade trott på sig själva men det verkar nu som om självförtroendet fått sig en knäck och det är inte lätt att reparera.
Så vi vet att industrier har lämnat Sverige innan och är nu rollen kommer till glaset? Det som gör att glaset, i alla fall för mig, har en annan ställning är att det inte bara är en klassisk industri utan också en upplevelseindustri som lockar besökare. Detta gör glasindustrin till unik. Så frågan är vad som ska ske i framtiden. Vi vet att de kommer som har glasbruken gör allt som står i sin makt för att stötta och rädda. De har även klivit över gränsen för den kommunala kompetensen och konkurrensreglerna allt i sitt slit i att få denna näring som är så djupt levande i bygderna att överleva och utvecklas.
Så frågan är det Outleten som kommer rädda det lilla glasbruket eller kommer de ta över och trycka undan? Det man kan säga är att inte ens glasbruken kan leva på gårdagen utan behöver se runt hörnet och möta framtiden med nya möjligheter. Allt utan att tappa själen som lockar oss att återvända till Glasriket år efter år.. Men vi måste köpa också...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Glasriket, glas, småland, industrisamhället, upplevelse, turism,
