Söndag och jag sitter och grubblar lite på vem som bestämmer
i regeringen… Att Centern inte gör det kan jag konstatera och att Moderaterna
gör det kan jag också konstatera. Vidare så ser vi att även Kristdemokraterna
styr i vissa frågor. Slutligen är då frågan till vilken nytta som folkpartiet
är med?
Det är en intressant utveckling att följa hur de små
partierna i regeringen börjar få valfrossa och redan nu känna herr fyra procent
flåsa i nacken. Kristdemokraterna har en öppen strid inte mellan personer, utan
mellan fraktioner. Allt om den fortsatta politiska färdriktningen. Graderna av
hur stort inflytande den kristna högern ska få ha kontra den något sundare
humanistiska kristna delen som också finns i detta parti (Känns dock som en
allt för liten majoritet). Men den här striden stannar inte vid partiets
gränser utan har en direkt påverkan på den politik som regeringen står inför.
Vi kan den senaste veckan se hur det hela handlingsförlamat majoriteten av
regeringen som vill ha bort steriliseringen vid könsbyten men inte orkar eller
vill ta fighten med Kristdemokraterna.
Idag så slår sig Centern loss med att kräva att vi ska
erkänna staten Palestina och som jag skrev i en tidigare ett bra
ställningstagande men inte i samklang med sina regeringskollegor. Frågan är om
Centern likt Kristdemokraterna får sin vilja igenom? Jag tror inte det. Allt
grundar sig i Moderaternas syn på världen och som jag i en tidigare postning så
finns det i både moderaterna och folkpartiet drag av konservatism och
frikyrklighet. Det gör att kristdemokraterna får stöd men Centern inte kommer
få det.
Men i båda fallen så kan vi se att Folkpartiet sprattlar.
Men inte mer. Frågan är dock hur Folkpartiet mår? Efter veckans sprattlande så
blir det tydligt att det finns delar inom partiet som vill en annan väg än den
som nu gås.
Så bilden är att det är relativt turbulent i de flesta
partierna. Grunden tror jag har att göra med den förändring som sker i
samhället. Att den politik som partierna gick till val på igår inte är gällande
idag. Jag ser mitt eget parti som verkligen inte klarat om ställningen. Vill
nog hävda att det parti som ligger mest i fas är Miljöpartiet och att
Moderaterna lyckats måla imagen av att klarat förändringen. Men de ligger
latent ett tyst uppror gentemot Fredrik Reinfeldt och hans ”nya” Moderater. Men det talar vi tyst om....
Jag tror att detta år kommer göra avtryck i den svenska politiken. Att inom och mellan partier kommer det ske förändringar och ändrade maktförhållande. Det kommer också ske förändringar kring vad partierna tycker i frågorna. Vissa kommer förpassa sig till en politik som de tror väljarna vill ha medan andra mer kommer göra hemläxan och presentera en politik som både ligger i ideologisk fas och ingjuta framtidshopp för väljarna. Som ni förstår så hoppas jag att det är mitt parti som kommer stå för den utvecklingen. Men tyvärr så känner jag mig inte så säker då krismedvetenheten inte är tillräckligt närvarande för att de ska förstå att vi måste till stora förändringar för att återfå förtroendet.
Media: SR, SvD, SvD2, Ab, Exp, DN, Nyhetskanalen, Piteå-tidningen, Ab, DN 1, 2, SvD 1, 2, BLT, GP,Newsmill 1, 2, 3, 4,
Bloggat: Martin Moberg på ämnet
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, Alliansen, Socialdemokraterna, Palestina, stearilisering, könsbyte, krönika, Söndagskrönika,
