20120112

Vad innebär Niklas Svenssons agerande på Twitter?


Vem är jag på nätet? Frågan har efter de senaste dagarnas turbulens blivit relevant efter att journalisten Niklas Svensson blockerat mig på Twitter och jag på en fråga till Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen undrat över agerandet? Men svaret var att det var ett privat twitterkonto. Men finns det privata twitterkonton och hur ställer sig det till den lagstiftning som finns? Försöker på någon form av summering...

          Jag trodde jag följde journalisten på expressen och i mina tweetar samtalade med en journalist och vaktade min tunga. Jag var aldrig privat med Niklas Svensson. Men Thomas Mattsson och även Niklas Svensson svänger nu och hävdar att det var ett privat konto. Jag hade aldrig valt att följa privatpersonen Niklas Svensson för så intressant är han inte, utan det var journalisten och makthavaren Niklas Svensson som jag valde att följa. Men när blir Twitter privat? För mig är Twitter höjden av öppenhet och sociala medier. Är mitt Twitterkonto privat Svaret är nej. För mig är man aldrig privat i sociala medier för det ligger i sakens natur.

          Men nu när allt fler reportrar söker upp oss politiker och opinionsbildare som är verksamma inom sociala medier är det en undran i vilken roll de gör det. Är det som i fallet med Niklas Svensson som privatperson? Om jag vetat att han var privatpersonen så hade jag kanske inte pratat om politik utan barn, skola och hemmet… Nja, nog inte och vet inte ens om jag haft en dialog med honom.

         Så det som hänt de senaste dagarna är bra och leder till frågor om det nya landskapet som vi befinner oss i. Ett landskap som suddar ut gränsen mellan privat och profession. Jag var för min del tydlig när jag gav mig på de sociala medierna att det var en plattform för att föra fram mina politiska tankar. Inget privat passerande, inga bilder på familjen.

         Men det som jag undrar över är hur man på redaktionerna hanterar denna typ av frågeställningar där plötsligt redaktionens interna liv blir offentligt och research mycket väl kan publiceras som det nog inte var tänkt från början. Vi ser oredan som min publicering av den bristfälliga enkäten från Niklas Svensson som ledde till en blockad av mig och andra ledande bloggare inom socialdemokratin. Att inte klara hantera det man kräver av andra. Att inte klara att bli granskad som vi politiker granskas dagligen. Kan tänka mig att det idag förs samtal på redaktionerna kring hur man fortsättningsvis ska finnas inom sociala medier. Att det kommer sluta är ingen väg att gå utan det handlar om en utveckling som innebär att ingen i framtiden sitter ensam på sanningen och nyheten är allas. Detta borde leda till att snabbheten tappar i intresse och fördjupningen blir viktigare och där samspelet mellan traditionell media och vi som finns inom de sociala medierna kan utvecklas till något spännande. Men för att komma dit krävs det att man inte blockar de som inte delar din åsikt. Gäller även oss bloggare, om ni frågar mig.

         Så Niklas Svensson var inte mogen sociala medier och vad det skulle innebära för honom som makthavare. Att själv behöva stå till svars och inte längre få vara den granskade utan den som blev granskad. så länge han var herre på täppan gick det bra, men sedan... Flera journalister har fått se denna granskning. Vi vet Anette Holmqvist på Aftonbladet efter hennes granskning av Juholts räkningar. Så det är en ny verklighet som den skyddade journalisten vaknar upp till…

Säkert inte det sista på detta ämne men en avstämning kan man kalla det...

Media: Second-opinion där jag och Johan Westerholm skriver om journalistiken, Aftonbladets ledarblogg.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. IntressantLäs även andra bloggares åsikter om , , , ,