Från någons hörlurar hör man en basgång som gör att jag tar på mig mina egna lurar och Veronica Maggio blandar sig med Imperiet. I sättet bredvid så sminkar sig en kvinna. Vågar inte riktigt titta då tåget skumpar markant... I de andra sätena så pluggar man, sover eller bara sitter och stirrar rakt ut i vagnen. Undrar vilka tankar som rör sig i deras huvuden. Vill jag veta eller tänker de på vad jag skriver? Om de är medvetna om att jag sitter och skriver? Gruppen känns inte så trygg. Det är en blandning som gör att en misstanke finns även om vi är få... Nu har Eldkvarn med Pluras röst intagit mina hörlurar. Tågbyte och så sitter man plötsligt i ett sorl. Det lugna tempot byts i en snabb takt. En aning puls kanske men så åter lite musik i öronen och fortsätta knappra på tangentbordet.
I Aftonbladet kan vi läsa att Sverigedemokraterna är elaka och dumma som om det skulle vara en nyhet. Men de ställer inte frågan om mellan 10-15 procent av väljarna är dumma och elaka. Soran Ismail ger svaret (Inte på nätet). Om vi plockar bort Sverigedemokraterna så är inte rasismen borta. Det är där som knytpunkten ligger. På det sätter blir SD endast en symtom på en sjukdom. Aftonbladet försöker bara ta bort symtomet inte sjukdomen som ligger bakom. En sjukdom som stavas otrygghet orsakad av försämrade trygghetssystem, arbetslöshet, bristande sociala nätverk, kriminalitet. Se vilka frågor som SD lyfter och så ser ni var de fångar upp väljarna. De ger en lösning där de andra partierna inte gör det. Även om vi kan anse att det är fel lösning så famlar vi efter något bättre och så länge vi fortsätter famla kommer SD eller motsvarande skörda framgångar. Det är först när vi kan presentera en lösning på människors otrygghet som vi också tar udden av SD.
Men sedan så måste vi nyktert närma oss integrationspolitiken som inte fungerar. Det är troligt att just problemet att vi har en integrationspolitik och inte en politik för arbete och utbildning för samtliga grupper i samhället. För när jag har det bra behöver jag inga syndabockar.
Ibland så kanske vi komplicerar saker lite för mycket. Jag ser det så tydligt med den ökade arbetslösheten så kommer oron. Blicken mot den andra som får något. Ryktena om vad den och den får... Ingen som står emot. Bilen som de glider fram i. Undrar om folk pratar skit om mig också, vi har ju ny bil och nymålat hus? Nya kavajer har jag också. Men vet de att jag, eller ska sägas hustrun, ropat in dem på Tradera? Hur har grannen gjort? Vet vi historien om den eller är det en svartskalle, white trasch? För inte är de som vi och vi är så bra, eller? Men den lokala skräddaren, pizzabagaren, från jag vet inte var, är ett kitchigt inslag i vår vardag men inte kan vi umgås privat... Tåget närmar sig Stockholm och ser jag mig omkring så är det en homogen grupp resenärer. I min blick en välmående medelklass, visst kan vi se ett och annat undantag men de är få på detta tåg. Vi känner oss trygga och lämnar väskan när vi går på toa eller köper en kaffe.... Resan slutar med Sting " Englishman In New York" i lurarna...
Media mm: Ab, Ab2, DN, Johan Westerholm på samma ämne, Martin Moberg mer på kärnan.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg ochPolitometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik,samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, sverigedemokraterna, Jimmy Åkesson
Skickat via Blogsy
