Den gamla trötta demokratin möter den unga där det splitter efter att komma fram. Hur det plötsligt slår mig att det finns en tomhet hos oss som inte är bra. Att utvecklingskraften verkar borta och en förnöjdhet finns som inte ens de värsta försämringar inom välfärden kan få oss på bena för. Bingolotto och Tv-serier visar oss vägen och soffan är vår vän... Kampen står idag mellan fjärrkontrollens kanaler och familjens viljor...
Uganda denna nya demokrati inte så många år på nacken. Sviterna efter det engelska kolonialväldet och efter det Idi Amin diktarorn som måste rankas bland jordens värsta. Att sedan med den uppdelning av kungariken som fanns sedan gamla tider finna en övergång till en fungernade demokrati i en någon form av västerländskhet. Jag skriver så för det är vad de söker när man samtalar med dem. Sökandet efter den afrikanska demokratin och jag finner mig i en del av det. Krockarna över våra olika referenspunkter.
En bild som sätter sig är när den unge muslimen lägger sin hand över hjärtat och sjunger "Du gamla, du fria" och samtidigt så tydligt pratar om mitt land. En stolthet somjag inte på samma sätt ser uttryckas bland de övriga som är med. Jag har skrivit det förr men vi är där vi är tack vare historien och vad den fört med sig, Vi har inget krig eller diktator som håller oss samman i nutid inget att minnas. Ugandierna som inte för sent sedan blev av med den Engelska överrocken och kan fira sin frihet. Någon som varje man och kvinna minns och kan knyta an till, ha egna minnen ifrån. Samma med demokratin med sina cirka 30 år på nacken. Man påminns tydligt om det när man samtalar med ung som gammal. Vi refererar till det som hände över hundra år sedan och ett fåtal finns kvar som upplevde det på riktigt. Minnet av kampen för demokrati och våra idag självklara rättigheter och skyldigheter som följer med det bleknar bort. Allt tas för givet och man orkar inte ta till sig försämringar och sätta dem i det historiska sammanhanget och vad de kan leda. Ibland så är jag avundsjuk på Ugandierna som precis inleder sin resa och jag skulle vilja vara med. Visst är den tuff. Det finns inga självklarheter och de har även sin historia med kungadömen, klaner och engelska gränser och traditioner att brottas med. Men det finns en iver att komma vidare. En nyfikenhet över vad som morgondagen har i sin famn och kan föra med sig.
Men under ytan så finns en svensk nyfikenhet kring demokratin och de "självklara" spelreglerna Det finns unga som vill göra annorlunda, som vill nå bortom de gamla beslutade strukturerna. De finns med på resan och deras intresse verkar växa och om vi vuxna politiker bara vågar göda det så kan det bli riktigt bra. Men samtidigt så kommer vi politiker få en osäker framtid. Jag gillar det...
Fick uppkoppling på Svenska ambassaden i Kampala för att sända detta. Återkommer med mer när jag kommer hemåt
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt, Vimmerby, Mukono, Uganda, utveckling, Afrika,
Skickat via Blogsy
