Partidöden... Demokratins räddning?...

Vägen är smal och demokratins diken djupa....

Hur länge lever ett parti? Var går gränsen? Frågan är relevant att ställa idagens samhälle. De flesta partierna är barn av industrialismens begynnelse. Utifrån den tiden så har de byggt sin värld, organisation. När lämnar de arenan och nya partier tar vid, eller är det så att även partiernas del av demokratin är över och var finns jag i detta?

Det finns inga partier som bildads i modern tid som appelerar på framtiden. Vissa kan säga miljöpartiet, men de likt Piratpartiet och Feministiskt initiativ har en fråga som klart överbyggande och som ledstjärna. Sedan så förhåller de sig till övriga frågor utifrån dagsform och företrädare. Det gäller verkligen miljöpartiet och deras agerande ute i kommuner och landsting. Ena dagen företrädare med ett extremt vänster synsätt och nästa kommun totalt tvärtom. Det som binder samman är frågan kring klimatet. Om någon säger Sverigedemokraterna är det inget nytt utan bara en ihop samling av den främlingsfientliga rörelsen som försöker städa upp sina attribut. Nyanser från ett brunt 30-tal finner vi i partiet. Ser vi bortom frågan om invandringen så uppenbarar sig riksdagens mest konservativa parti. Ett parti som ser tiden från förr när folkhemmet föddes och vi ägde gränserna själva som landets storhetstid. Med dessa bilder och öppna fält lockar de väljare som känner sig trygga i den bilden. Med ordvalen så appellerar de på socialdemokratiska bilder av samhället. Likt en Per-Albin Hansson och folkhemstalet.

Så frågan om hur länge ett parti håller är relevant. Vi ser trenden i valen att sakta så minskar antalet röstande. Även om det går sakta så är trenden vikande. Engagemanget i facket och liknande rörelser är försvagande och särskilt om vi lyfter blicken till en europeisk horisont. Likt en bil kan man reparera och måla om men en dag är motorn slut och karossen sönderrostad. Då kan man inte dölja haveriet med mer färg. Färgen har inget att fästa. Kan känna att det finns likheter med delar av dagens partier. 

Men om ett parti ser framtidens utmaningar och väljer att förändra sig totalt och endast ha kvar sina grundläggande värderingar som riktmärke. Förändra sig gällande politiken och hur man organiserar sig. Söker nya vägar för retoriken. Kommer de finna stöd av väljarna? Jag är tveksam. Detta är problemet oh en av de bidragande orsakerna till denna stagnation som råder. Väljarna har en konservativ ådra som gärna ser sin trygghet i gårdagen. Särskilt som kommande generationer inte med automatik kommer få det bättre än gårdagens generation. De stora välfärdsreformerna lyser med sin frånvaro och vad skulle det vara? 

Ett parti som kan symbolisera försöket att göra om sig och fånga en tid är Centern. Med sitt intresse för Stureplan och en ny approach för att komma, sin tolkning av, samtiden närmare Väljarna gav dem direkt fingret och en tillbakagång som nu visar sig passerat fel sida spärren till riksdagen. I de starka fästena ute i landet tappar de också. Enkelt så skulle man kunna skriva att Centerns tid är ute, men då får vi inte glömma den konservativa väljaren som av vana och gammal tradition avlägger sin röst som den alltid gjort. Centern kan med det komma över spärren utifrån vanans makt än den förda politiken. Alla partier har denna kritiska massa. Johan Westerholm pekar på det idag i sin postning.

 Små, små steg är vägen att gå om man ska klara sig och samtidigt kunna behålla sympatisörer. En väg som är så svår att gå och så lätta att slira av ifrån. Dikena är djupa på båda sidor och det finns ingen räddningstjänst som kommer till undsättning och man missar svängarna. Partidöden är det som kommer komma. Kallt ensamt och övergiven. En del partier kommer falla i glömska andra får hyllmeter om sig.

Med denna vetskap är jag med i ett parti som firat hundra år men kommer det att fira 200 år? Utifrån detta så finner jag mitt grubblande som påverkar mitt agerande i den politiska vardagen. Inte alltid så uppskattat då det finns en tro på att ju högre man hejar ju lättare vinner man val. Och idag så verkar det vara det överskuggande. Men samhällets utveckling och med det demokratins?

Jag är allt mer en tvivlare, men håller även fast vid det gamla. En dag så kommer inte denna kombination att fungera. Frågan är när och vad jag gör då? Vilken sida i mig vinner?

Media mm: DN, Ab, Ab2, Exp, SvD, SvD2, SR, Martin Moberg.

Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik samhälle, Socialdemokraterna, #sframtid, partier, Demokrati,