 |
| Lägg till bildtext |
Igår var jag inte så jävla nöjd och idag försöker jag komma ett steg vidare. försöker finna hur vi kan ta oss vidare. Kombinationen solidaritet, rättvisa och valfrihet. Vem avgör
och valfrihet för vem? Det är något som gnager mig. Hur tron på den egna
ideologin får sig en prövning utifrån samhällets utveckling och min
partilednings defensiva attityd. Ser de inte tecknen i tiden? Vi kan inte backa
samhället som SD vill men vi kan ta fart i det gamla för att ta oss an en annan
framtid
Vi läser om hur folket i Grekland tröttnar på trojkan som
har storkapitalet intressen för sina ögon. Hur folket i mer eller mindre i södra Europa vänder rygen mot det gällande systemet. Hur den lilla människan allt mer
kommer i kläm. Hur den lilla företagaren får det allt svårare då de stora
sätter agendan i en allt aggressivare framtoning. Hur det kommer en nyutgåva av
Karl Marxs ”Kapitalet”. När krönikörer i borgerliga tidningar börjar skriva om
mer solidaritet så är det en annan tid, men möter vi den? När Jan Björklund och
Anders Borg vill stänga riskkapitalisterna ute från skolans område. När tiden
är mogen för en vänster så duckar (S) och missar voteringar, som i och för sig
kanske inte avgör Sveriges framtid, men är så symbolistiskt viktiga
Hur systemet krackelerar och stödet för systemet sviktar.
Men var finns då partiet som borde stå längst fram på barrikaden? Partiet som
alltid ska jaga orättvisorna och vara en opposition? Ansvarstagandet har blivit
ett mantra som går över gränsen. Visst kan man drömma om svunna tider som många
väljare gör och som Sverigedemokraterna appellerar på i sin retorik. Jimmie
Åkesson som inleder sin bok med ett fejkat tal av Per-Albin Hansson i en dåres
tro att det ska locka (S)-väljare och det kanske det gör?
Är det så att det åter är dags för en kriskommission inom
(S). En som riktar in sig på politiken. En som ser på de problem som vi står
inför idag. Segregering, misslyckad integration, massarbetslöshet, ungar som
lämnar skolan utan att fått rätt packning i ryggsäcken, brister inom vården och
omsorgen om våra unga och äldre. Globaliseringens hot och möjligheter.
Klimatfrågans hot och möjligheter. Vi som parti måste bort från den
ansvarstagande trianguleringen och åter ta rollen som den ständiga oppositionen
mot samhällets orättvisor och brister. Dags att lämna PR-nissarna och söka i
medlemskåren och bland de intellektuella i samhället. Inse att politik idag är
något annat än snygg paketering.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Socialdemokraterna, riksdagen, votering
