Visst är kultur arbete och då inte bara trollkarlar med illusioner och synvillor utan riktiga. Ser hur nu skapas en utställning på Näs som går i Emils tecken och då inte buset utan med trädet som material. Vi lever i en nation med otroliga tillgångar i denna råvara men vi gör inget av det om jag ska vara lite brutal. Vi ser nu hur människor söker sig till trädet på flera sätt.
Om vi tar vår start i denna paviljong på Näs så ser jag hur utsmyckningen i trädgården tar fart och i granngården så snickras det på ett litet trähus. här kombineras kulturen med det praktiska och den gemensamma nämnaren är trädet som råvara. Om vi styr kosan ner mot vår södra grannkommun så har konsthallen i Virserum som under många år slagits för användandet av trä som en fantastisk råvara i allehanda konstruktioner. För ett par år sedan kämpade det dåvarande Skogs- och träfacken om att få upp frågan på den nationella agendan.Bland annat riktades fem krav till regeringen.
Om vi går tillbaka Näs efter utflykten i grannkommunen Hultsfred så ser jag på de föremål som dyker upp i parken. De är inte bara sköna att se utan väcker också inspiration till att fortsätta tänka kring trädet som material.
- Inför KlimatROT-avdrag nu.
- Bygg fler offentliga byggnader i trä.
- Inför en miljöhuspremie.
- Inför ett konsumentbidrag för energisnåla fönster
- Ge investeringsstöd för nyproduktion.
Men sökande på regeringens hemsida så är bilden tom. Det verkar inte som om det har fastnat nått där inte ens en flisa kan jag finna utan jag får söka mig till de RödGrönas budgetmotion för att finna några svar. Bland annat finner jag kravet från Facket om ett klimat-ROT. Men regeringen gör inget utan ser inte ett barr av möjligheter som finnes.
Var är då kulturen som jag har pratat om? Jo det är i en kulturmiljö som ger mig inputen till att formulera mitt inlägg om jobben och trä. Förutom de som serverar mig fika så är kulturen en inspiration som ger mer. Ska jag spinna vidare så är det en framtid då mycket av den kultur vi har och som är värd att odla sitter i kulturarvet. Astrid Lindgren är född i Vimmerby och ingen kan flytta på det. Om vi bara kan hantera vårt kulturarv rätt så har vi en framtid i det här. För en av fördelarna med kultur och besöksnäringen som många gånger följer med är att den är personintensiv och det går inta att rationalisera bort mot robotar eller datorer. Vi behöver den personliga servicen och det kravet stärks än mer för var dag som går.
Vet inte var jag landar med detta inlägg men en sak är klar att sitta och bara se på de vajande träden ger inga hus eller jobb. Det behövs insatser och de behövs nu.
Andra som idag skriver om jobben finns här
Johan U och Krassman och Altenberg. Kjell Åke bloggar om det som händer på Näs och frågor där omkring. Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Träindistrin, träd, Socialdemokraterna, val 2010, jobben, jobbävning, arbetsmarknaden, företagsklimat, Astrid Lindgrens Näs, Astrid Lindgren, Emil
