Ett par händelser som går samman dels den föredragningen som forskaren Lotta Svensson gjorde på kommunfullmäktige för et par veckor sedan kring våra ungdomar i kommunen. Sedan en artikel i dagens pappers DN om Generation E.
Bilden blir klarare och jag känner igen mig. Det är inte ofta som bilden från forskningen stämmer med min upplevda verklighet men här gör den det. Så olika men ändå så lika.
Om vi börjar med bilden som Lotta gav oss så är det en mörk bild och det är vi vuxna och särskilt vuxna beslutsfattare som står för den. Det visar sig att de ungdomar som vill stanna kvar på orten inte känner sig välkomna att stanna medan de som vill flytta för studier och arbete känner att vuxenvärlden gärna hade sett att de stannande kvar. Det som skrämmer mer är att det finns ett tydligt klassperspektiv.
För de unga som vill stanna är ofta unga med föräldrar som saknar akademiska studier medan de som sticker har en eller två föräldrar med akademiska studier. Den andra bilden är de signaler som vi föräldrar skickar då vi stolt på frågan, vad gör våra barn? svarar att de studerar där eller jobbar i New York. Inte ofta berättar vi med stolthet att vårt barn arbetar som lokalvårdare på det lokala äldreboendet.
Så här har vi en hel hög med unga som vill stanna kvar och kan tänka sig engagera sig för sin hembygd och vi vuxna som inget annat vill än att de där unga ska engagera sig, vänder dem ryggen och ser på ryggtavlorna på de som lämnar och sticker iväg.
För här kommer vi till dagens DN som berättar om generation E som kännetecknas av
Så här har vi de unga som jag träffar i vårt gemensamma engagemang kring vår vänort i Uganda. Vi vill så mycket men så olika ingångar och jag märker de på våra möten. De gör sin egen insamling. De gör sin egen kompost ( om de nu får för vuxenvärlden). En kraft är vad det är och vi förstår inte det. För i vår generation går man med i ett parti och förändrar världen.» Solidariska och engagerade.» Trötta på partierna och folkrörelserna.» Misstror hjälporganisationer» Vill göra något konkret och driva egna hjälpprojekt.» Vill veta att deras ekonomiska bidrag går till rätt saker.» Vill arbeta praktisk med projekt de gillar.
Avslutningsvis, är då framtiden så mörk som vi vill ge sken av. Både och. Kan vi inte förstå drivkraften bland våra unga och se de som finns nära oss så är det allvarligt. Vi har idag en alldeles för hög arbetslöshet som gör att våra unga inte kommer in på arbetsmarknaden utan deras engagemang kan om vi inte är vakna ta uttryck i "fel" händelser. För som det skrivs på SvD är det ingen ide att bråka om procenten utan det är dags att lösa problemet. Det som är bra är att vi har en generation som vill påverka, engagera sig och lösas problemen i världen solidariskt på ett nytt sätt.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant?Läs även andra bloggares åsikter om politik, ungdomar, arbetslöshet, jobben, jobbävning, Generation E,
