De flesta tänker nog på Lukas Moodysson film när de hör ordet tillsammans. Och jag börjar min krönika i den ändan. Bilden av kollektiv huset har jag givit i en tidigare krönika och då skrev jag -Kollektivhuset på tre våningar. Agda 79år bor på bottenplanet. Hon hade en taskig höftled och hade hjälp av rullator. I huset skulle alla hjälpas åt för att det ska fungera. Många av sysslorna gjordes enligt uppgjort schema. Men Agda klarade inte trappstädningen. Var hon då inte solidarisk med de andra som behövde ligga där på knä och skura trappan. Jo det var hon. För i huset så bidrog man utifrån sin förmåga och det fanns ingen som Agda som kan läsa sagor och hennes Kalops var oöverträffad-. Bilden av kollektivet är tvehågsen. En kanske ofta romantiserad bild av gänget som lever tillsammans och löser problemen. Men är det så enkelt funkar det bara för att man är ett gäng hur sätts regler? Och får alla sin vilja igenom eller är det den starke som sätter spelreglerna?
Så då lyfter jag perspektivet till samhället och hur vi finner frågan kring ordet tillsammans. Här är en av ordet tillsammans hörnpelaren i det svenska samhällsbygget. För allt samhället genom bland annat politiken är ute efter är i många syften en gemenskap genom att vi tillsammans solidariskt hjälper till. Men vi glömmer lätt det perspektivet och ser samhället, många gånger företrätt av staten, som någon annan. Vi ser inte att det är vi som tillsammans bygger samhället. Jag ser här en av de stora uppgifterna för socialdemokratin att ge de pedagogiska svaren om samhället och allas vårt gemensamma ansvar. Men vi kan inte stopp där utan behöver också ge en fortsättning, en utveckling utifrån hur världen ser ut. För ska vi få med oss "folket" så måste vi visa på vinsterna med att bygga samhället tillsammans och vidare så måste vi leda utvecklingen. För det är när det blir stagnation i utvecklingen som människor vänder sig bort och börjar sökandet efter något nytt spännande. Vi kan se hur moderaterna pratade om tillsammans och visade på en fortsatt väg att vandra.
Men det som är viktigt är också den enskildes roll. Jag skrev att han/hon måste få del av vinsterna men det innebär också en egeninsats för att vara en del av gemenskapen. Jag har i tidigare inlägg visat på att den enskilde har en solidarisk skyldighet att sluta ex röka efter en hjärt- och kärloperation. För om inte så kommer personen att ta från oss andra med nya operationer som kunde gått till andra. så för att vi ska fungera tillsammans i samhället är ansvar en ledstjärna. En annan är att vi också finner former för hur vi bestämmer i gemenskapen. Ett system som inte bygger på den starkes rätt utan på att alla tillsammans behövs för utveckling.
Som sig bör i min krönikor så kan jag inte låta bli att glida in på mitt parti, Socialdemokraterna. Här är ordet tillsammans en av grundstenarna i vår ideologi. Vi vet låten -Alla tillsammans som vi på otalet kurser och konferenser sjungit "Alla tillsammans -tillsammans för människans rätt. Vad vi gör är vad vi kan och bör och ingen kan stå utanför. Alla tillsammans -det finns inget annat sätt. Framtiden kan verka hopplös, men Det är människan som skapar den..." Med de i tankarna denna söndag i Vimmerby så undrar jag hur de som vill leda Socialdemokraterna tänker. Vi vet inte det. Hur ser de på begreppet tillsammans. Sakta går nu mina tankar vidare mot det i köket ljuvliga doften av stekt fläsk som ackompanjeras av raggmunk.
Media: SvD, Ab, Ab2, DN, Ex.
Bloggat: Kent Persson med en krönika och Krassman och Peter Andersson och Tokmoderaten på ämnena Vill även nämna den framtida partiledarhustrun som funderar på att döpa om bloggen
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om krönika, betraktelse, politik, kriskommission, öppna kriskommissionen, Socialdemokraterna,
