Från kommunpolitiken till rikspolitiken så får politiker av olika skäl lämna sina poster och så ser verkligheten ut. Men det är en verklighet som få verkar gilla särkilt när ens tur är kommen att kliva av. Igår Göran Persson och nu Tomas Östros. Men är de för brukade? Nej de är inte förbrukade mer än på den stol de just nu satt på. Jag ser en parallell kring fotbollen där spelarna ser med hjälp från omgivningen förstår att de bör finna en ny roll i laget. Många går vidare till tränare eller på andra platser i klubben. Allt från klubbdirektörer till talangjägare. Jag vill se om vi kan lära av idrotten och finna vägar för att nyttja våra gamla ledare. För vi har som parti en förmåga att skicka iväg kunskap och erfarenheter som vi är i behov av.
Ett medskick är till den blivande partiledningen är att finna organiserade former för att ta tillvara på dessa ”gamla”. Johan Westerholm är inne på samma linje. Ett par funderingarna är om arbetarrörelsen kunde starta någon form av ”akademi” som kan vara både bollplank, kritiker och mentorer. Jag är inte färdig i tanken men vi behöver finna former som ökar rörligheten inom partiet utan att för den delen kasta ut människor som fortfarande har att tillföra. Vidare så måste en accept för att organisationer behöver olika ledare under olika tider. Kan vi klara det så stärker vi oss för ska vi åter bli ett ledande parti så behövs alla men i roller som förändras över tid.
Media: Ab, Ab2, DN, SvD, Ex.
Bloggat: Alexandra Einerstam om extra kongress
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Glöm inte den Öppna Kriskommissionen. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, partiledare, val 2014, Håkan Juholt, framtiden, ideologi
