Men är det så vi ska bli en framträdande kunskapsnation. Med ett b-lag som inte fick möjligheterna att utvecklas i skolan på grund av rädsla. Det är en människosyn som bottnar i skomakare bli vid läst. Jag har tidigare skrivit om det och får tydligen skriva det igen. Kan bara konstatera att åter så är det skolkarens skuld som ska dömas i papper. Inte orsaken. Bilden av att de ska tränas inför arbetslivet tar fart och där ska fria kreativa människor inte var med då de kan ställa till mer skada än nytta mot den rådande ordningen. Att företag kraschar då de inte kan ta till sig det nya och uppmuntra de kreativa själarna på golvet är gårdagens styrmetod. Den demokratiska styrningen måste inledas redan i skolan där vi tar tillvara barnens nyfikenhet för de okända.
För frågan som jag ställer mig. Vad är jag värd i ett moderat Sverige. Från en trasig familj, klassisk arbetarfamilj med ingen högskola i sikte. Hade det varit idag så skulle huset ut på försäljning då mamma var långtidssjukskriven och skulle utstämplats (Om det, FAS 3, inträffat innan skilsmässan). Ett samhälle där jag kände mig som en del trots min uppväxt så hade jag ett värde. Men vad är jag idag? Jag känner inte att jag har det värdet. Har dock skaffat mig en position mycket tack vare mitt skrivande. Mycket tack vare det fanns en möjlighet till mig att göra om göra nytt. Men idag. Bli vid din lott
Samhället byggs för den välmående medelklassen som på ytan glider fram och tar för sig. Men vad händer när även den ytan krackelerar. När de går in i vägen av de krav på korrekthet som ställs av omgivningen. Vi ser hur de med extra pengar på kontot intalas om att de får en ökad frihet. Men det blir till en ny solstol i förortsvillan eller så hoppar man på försäkringen som ska trygga en om man blir sjuk eller arbetslös. Men dagen då ungen kommer hem från skolan och fått stryk då det inte fanns vuxna som såg på. Vad är solstolen värd? Vilken frihet vann man när otryggheten växt för ens barn? Rädslan att behöva lämna hemmet vid arbetslöshet eller sjukdom, vilken frihet vi fått.
Sakta så vrider den svenska samhällsmodellen ur våra händer och andra aktörer tar över. En resa mot en lydande klass och en rådande tar fart. Ingen talar men sakta ser vi exemplen som var för sig verkar harmlösa. Pusselbit för pusselbit länks på och limmet är starkt. Det kommer kosta att riva upp det och tron att den personliga friheten har ökat med några kronor till varje månad är svår att överbevisa. Att ungen har det jobbigt i skolan och att premierna för de privata försäkringslösningarna ökar är inget man talar om. För som ni vet så är det någon annans fel. Det är inte mitt och mina extra pengar har inget med saken att göra.
Sakta så har opinionsbildningen malt ner historien om ett sammanhållet samhälle där orsak och verkan var tydligt. Sakta så har folk intalats att pusslet inte är en helhet utan att man kan leva på enskilda bitar fritt hängande från de andra. Vad du gör påverkar inte grannen men vad grannen gör påverkar dig är vi medvetna om. Utan att den gamla sloganen har används så är vi snart där ”sköt dig själv, skit i andra”. Samhället vrids mot den enskildes överlevnad utan hjälpen från kollektivet. Vi blir bara stående där och ser utvecklingen. En tro att det gamla är gammalt och det vi nu ser, även om vi inte gillar det, så verkar vi tro på att det är framtiden. Några justeringar är möjliga och pingvinen dansar igen...
Media: Ab, Ab2, SvD, SvD, DN, DN2, Exp, Exp2.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, skolk, skolan, Socialdemokraterna, jobben, klassamhälle,
