 |
| En del får nog ångest för den politiska hösten... |
Frågan blir allt mer relevant. Vem styr landet och vad vill regeringen? Statsministern syns allt mindre och inom den förr så eniga regeringen spricker det allt mer och sprickorna verkar även spridit sig in i partierna. Ny ledare ska till famlande efter politiken som ger utslag i opinionen. Allt medan det parlamentariska
Inom kristdemokraterna sprider sig missnöjet kring den förda politiken och med dagens opinionssiffror under tre (2,9) procent så kommer desperationen rusande. Det som gör mig tveksam till om de ska komma över igen är att det inte verkar finnas den krismedveten som borde vara. Allt har sin gilla gång och för var dag sp sjunker förtroendet och med det också Alliansen...
Centern med tre ledare som ska bli en och svajande politisk färdriktning som allt mer lutar över åt höger. en position som Moderaterna lämnade då det inte gav avtryck i väljarnas stöd. Visst pekar dagens siffror på en liten uppgång, men den kan nog mer ha att göra med synligheten i media än politiken. Ja den vet vi inget om...
Folkpartiet lullar på bakom sin kateder och siffrorna stampar på. Visst kan man se lite gnisslande mellan den social liberala skaran och de med batongen i högsta hugg, men det sköts något snyggare än i de andra små Allianspartierna.
Kvar står Moderaterna och försöker klä sig i rollen som ledare men har svårt med det då de inte riktigt vet hur de ska hantera sina stökiga klasskamrater. För om folkpartiet förordnar ordning i klassen så är det inget som de tre små sysslar med i verkligheten. Så när den parlamentariska situationen dessutom gör att Moderaterna måste lämna tryggheten i hemklassrummet för att få stöd så ser de bara en lång korridor med olika gäng som också söker sin identitet. Allt blir tydligt Fredrik Reinfeldt är ingen samlande ledare.
Men på oppositionssidan är det inte så mycket bättre. Vänstern famlar efter ny ledare och med det en politik som både lockar nya men befäster sin roll som välfärdskramaren nummer ett. En balans som kan bli övermaga om partiet inte kan enas kring en ledare som får mandat.
Mijöpartiet är nog de parti som känns stabilast just nu. Även om den nya ledningen kommer få problem med att axla de tidigare språkrörens uppskattade roll. För till skillnad mot de andra partierna fanns det inget uppenbart missnöje med ledningen.
Till sist så landar jag på mitt parti. Åter de största men frågan är om det inte ibland kan vara mer skada att vi får framgångar just nu i den process att modernisera både politken och organisationen.
Media: SvD, SvD2, Ab, Ab2, DN, DN2, Exp. TV4.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar.Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, partier, Socialdemokraterna, moderaterna, Kristdemokrater, vänsterpartiet, folkpartiet, Centern, miljöpartiet,
