Sakta så trycker den inoljade handen till och en smärta sprider sig över nacken upp i huvudet för att sakta ta sig utför armen. De gör ont men sakta så glider värken över i ett välbehag och man känner sig lättare.
Sakta så upp från britsen, iväg mot bubblorna och så i.
Bubblorna omsluter sakta den ömma kroppen och fortsätter massagen mot muskler,
som inte vill mig väl väl.
Jag ligger där och känner hur min kropp blir lättad i det bubblandet vattnet.
Hur tankarna fritt svävar utan kontroll. De senaste veckornas tyngd sakta lämnar mig.
Det som finns kvar tar jag med hetta bort och svetten med skit och grådis
rinner mellan lavarna och kvar finns bara den rena jag, naken utan en tråd på kroppen
liggande på laven funderande över min samtid och min framtid.
Jag känner mig lättat.
Jag behöver inte bära mer än min egen börda,
jag behöver inte ta ansvar för varje dåligt beslut som tas i mitt parti.
Kan ibland bara få glädjas åt de bra.
Och när jag inte tyar längre i värmen så tar jag mig mot
den strilande vattenstrålen sköljer av de sista missmodet
och sakta tar ett leende vid.
Ett hopp infinner sig och jag är klar...
Aldrig blir man klar
Sittande efter den friska luften med bubblor i min hand bubblor från france.
Fint ska de va men när missmoder runnit av en så får man må gott och fira idag
i morgon kan det vara försent.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om personligt, kultur, dikt, samhälle, politik,
