Har alltid satt den där enkla vänsteretiketten på mig. Lite så där lagom rebelliskt. Kasta skit åt höger och kalla dem moderat-light. Men för ett par år sedan. I samband med att jag började blogga och fick ett större perspektiv på samhället. Började läsa media, litteratur och andra bloggar så öppnade sig min ögon. Inte så jag fick en klar sanning utan att min tvekan på om mina lösningar var gångbara idag. De som jag trodde på igår upptäckte jag inte höll. Värderingarna var det inget fel på men hur de skulle omställas i praktiken satte gång en verksamhet hos mig som nu pågår. Jag började känna mig stolt över att ta tag i mina egna tankar och stå för dem. Att ifråga sätta sig vart man tyckt är en styrka. Att våga se världen förändras, är en styrka. Att våga se sig om efter nya lösningar, är en styrka.
När jag nu gör min resa så blir jag attackerat och kallad höger, moderat mm. Till och med ställs frågan om jag ska vara kvar i partiet på Bengt Silfverstands blogg ( En blogg som personligt jagat mig och delar upp i riktiga och så kallade socialdemokrater)
Att stödet för socialdemokratin är rekordlågt består ju till mycket stor del på drevet kring Håkan Juholt, ett sanslöst drev, i vilket Högerberg m fl som hyllar anpassningslinjen i politiken sannerligen inte intagit någon särskilt hedervärd position.
De som fått betala de senaste årens skattelättnader är framför allt arbetslösa, sjuka, blivande sjuka, ungdomar och lågavlönade, något som uppenbarligen inte bekymrar herrar Högberg, Moberg, Morian, Nygren, Nordström och fru Graf.(2011-10-27)Men jag kommer inte lämna Socialdemokraterna på grund av dessa individer. Tvärtom så stärker de mig i tron på att det behövs en ny politik om det socialdemokratiska partiet åter ska bli relevant för väljarna. För de socialdemokratiska värderingarna lever starkt, så starkt att till och med moderaterna begripit att de måste förhålla sig till dem. Men med det så kan vi inte sitta stilla utan måste se hur världen förändras. Inte bara som beskyllning på det nyliberala utan att i klassisk marxistisk analys så utvecklas produktionsmedlen och då behöver överbyggnaden formas om. Jag förstår det Marx förstod det men vissa socialdemokrater begriper det inte och hade Marx levat idag så hade han kallats höger.
Jag stod länge stilla i min politiska utveckling och såg världen springa ifrån mig. I mina ögon var resan åt höger. Men var det alltid så eller var det så att vänster ibland blir höger och tvärtom. På det politiska fältet så möts höger och vänster när cirkeln sluts. I mitten pågår utvecklingen. Jag vill vara med på den utvecklingen och därför har jag gjort en övervägning och lämnat vänster eller höger inom socialdemokratin. Själv för jag samtal med de som vill se mer liberala lösningar likt de som vill reglera mera. Tillsammans kan vi finna den där vägen som ger det socialdemokratiska partiet en legitim röst åt det socialdemokratiska idéerna. Fortsätter vi som nu närmar vi oss gränsen för ett parti. Det är noll...
Det finns inte höger eller vänster det finns det finns rakt fram...
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Juholt, Socialdemokraterna, Nystart, öppna kriskommissionen, krönika, Söndagskrönika,
