 |
| Ibland så behöver man få manegen krattad |
Att man i en utsatt situation behöver stöd och hjälp är det nog ingen som är emot. Men sedan så är frågan vilken hjälp som man behöver och av vem. Tror att de flesta har ett gäng coacher omkring sig som de tar råd av. Det är allt från frugan till chefen. beroende på om du ska på anställningsintervju så får du skjortan godkänd till om det är ett säljmöte så trimmas du av chefen för att rå affären i hamn. Men sedan så finns de som saknar nätverket som kan ge råden för framtiden. De som ensamma på kammaren grubblar på hur de ska klä sig (ja det är viktigt) till vilka frågor som kan komma.
Men frågan blir lite rolig då vi bygger ett samhälle på stödfunktioner. Allt från att socialarbetarna får handledning för att klara de tuffa situationer som de ställs inför till chefer som har och ger karriär samtal. Vi utser mentorer på jobbet och i politiken. Allt för att ta tillvara varandras kompetenser och kunna lyfta fram dina positiva personligheter.
Så då blir förslaget om coacher i mina ögon en bra ide. Men sedan kommer verkligheten ikapp och bilden som växer fram är ett misslyckande där de jag beskrivit ovan blir en ovanlighet istället för ett signum för det stöd som behövs. Så med det så vill jag ha kvar oc utveckla coucher men som det ser ut gör om och gör rätt. Tja problemet är att ingen coachar regeringen att göra rätt så då blir det kanske bättre att avveckla. eller?...
Måste dock säga att coacher inte löser arbetslösheten då de inte fixar nya jobb utan till det behövs en aktiv näringslivspolitik och utbildningspolitik. Men det vet vi ju, men gör regeringen det?
Läs även andra bloggares åsikter om jobbcoacher, arbetslinjen, Regering, arbetslöshet, politik, samhälle, Arbetsförmedlingen,
