Frågan är var gränsen för de retoriska greppen för att visa på skillnader går för att det ska bli tydligt för den enskilde men inte gå över i trams. Är det så att det kommatecknen som till slut gör att den enskilde väljaren ger upp. I dessa frågor finns det ett gemensamt ansvar mellan de fyra allianspartierna och de tre majoritetspartierna att hantera frågorna. För visst har Alliansen en del förslag som saknar relevans och det är frestande att såga dem på ett ohövligt sätt...
Jag tror att det avgörande kommer vara vem som kommer lyckas måla den sannaste bilden av verkligheten och hur man ska ta sig framåt från den bilden. som majoritet vill man måla en bild av att det är vackert redan idag och med små penslars drag förbättra. Mot denna bild står oppositionen som vill hävda att tavlan är så dålig att frågan är om det ens är värt att sätta pensel till duken. Knuten ligger i att om väljarna inte upplever vården så bra eller dålig som respektive väljer att måla upp. Balansen mellan dröm/mardröm och verklighet är hårfin när respektive block målar sina bilder...
Svårt att få något att fastna idag utan det blir mer lite tankar kring politikens villkor som vi ofta rör oss kring men sälla diskuterar. Hur vi brottas med konflikten att lösa problem, skilja oss åt och samtidigt vara så ense som möjligt. Det senare är som jag skrivit ovan att vi inte ens kan vara överens om världsbilden. Mycket handlar om vilka bergstoppar vi står på och vilka dalar vi väljer att se ner i. Känner att jag nu är riktigt nära den politiska floskeltoppen och väljer att sluta..
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Den socialdemokratiska programkommissionens blogg och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, kultur, personligt,Vimmerby
Skickat via Blogsy
