Nya villkor för demokratin. Läser om att Moderaterna gör om
sig igen. Inte för att de ser ett annat samhälle som växer fram utan för att
mota Socialdemokraterna. Börjat läsa Jimmie Åkessons bok och inser att han och
Sverigedemokraterna är en del av det nya samhället. Vi må ogilla det men de
finns där och det känns inte troligt att de gör en Ny demokrati och faller ur
riksdagen eller våra fullmäktigeförsamlingar. Vi måste förhålla oss det nya
samhället som de är ett barn av.
Någonstans i detta nya samhälle finns mitt parti. Sökande
efter sin roll som bärare av de socialdemokratiska värderingarna. Svårigheten
att finna en väg med sin politik, svårigheter att vara den där rösten av folks
vardag som varit partiets signum under 100 år. Den pragmatiska rösten med
ideologisk tyngd. Samhället ser annorlunda ut. Värderingarna som människorna
bär med sig är detsamma men de tolkas annorlunda och globaliseringen blir till
en rädsla och istället för att ses som en möjlighet. Väljarna söker sig
tillbaka till gårdagen då de känner att de har ett grepp om sin vardag och
omgivning. Nya individer blir plötsligt mer av hot än en tillgång i samhället.
Sverigedemokraterna spelar duktigt på detta och lockar till sig allt fler
sympatisörer. Övriga partiet väljer att möta upp detta med hot och förklaringar
om att SD är dumma. Den egna politiken går mer under benämningen att alla ska
med och de svenskar som står utan jobb undrar var de är med någonstans då
debatten handlar om integration av de som kommer hit. Om hur många vi ska ta emot
som flyktingar eller arbetskraftsinvandrare. Socialdemokraterna kör igång en
kampanj med Stefan Löfven som väckarklocka medan den arbetslöse, sjukskrivne
inte vill ha en väckarklocka utan ett jobb att gå till. Att åter känna att man
gör rätt för sig. Betalar sin egen mat och mannen, trots allt prat om
jämställdhet känner att han kan försörja sin familj. Ja, än är vi konservativa
på den punkten. Svaret saknas och fokuset ligger mer på att möta upp de andras
politik eller stjäla den.
Moderaterna jagar dansbandsväljare. Socialdemokraterna tar
fram en app som är en väckarklocka. Vi har massarbetslöshet och skolan fungerar
inte som vi vill. Folk känner att äldreomsorgen inte är trygg och att man inte
får den vård man anser sig behöva. Rader med kistor radas upp på tv som en
tydlig bild av havererad flyktingpolitik. Partierna lämnar de intellektuella
som kan brotta ner sig i samhällets problem och finna lösningar. Istället så jagas PR-nissar som kan forma
partiledare och kampanjer.
Ibland så beskylls jag för att vara negativ och så må vara.
Men jag vill att mitt parti lämnar denna bana med appar och kampanjer för att
borra i frågan hur vi bygger ett Sverige med full sysselsättning, bra skola och
trygghet till invånarna. Att börja med analysen om samhället och vidare ta sig
till ett samlat förslag. Grunden finns i kongressbeslut och budgetmotion. Men
den sammanhållande berättelsen som delas från nationell nivå ner till den
lokala, där alla känner ansvar för sin del. Kanske är det försent och valet allt
för snabbt på. Vissa kan säkert skylla på media och så må vara fallet men SD
stärker sin position, vi lyfter inte i opinionen och arbetslösheten bitter sig
fast och gamla sanningar gäller inte längre.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare. Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, personligt, politik, samhälle, Vimmerby, skolan, socialdemokratin, moderaterna, jobben, SD,
