Jag skrev om att vårt oppositionsråd inte kommer få ansvarsfrihet och fick skit för det. Sebastian Stenholm skriver kring hur våra partikamrater i Mark har agerat i ett ärende rörande barn och får skit för det. Det finns en tro på att vi även i 2000-talet kan lösa allt bakom lyckta dörrar och väljarna glatt köper det. Men det är ok i partiet att skriva böcker kring sin tid och hänga både den ena och andra centrala gestalten, men när vi kommer ner på jorden är det tabu och ska så förbli. För ska sanningen fram undrar jag var kritiken fanns när jag gick brutalt hårt åt Berit Andnor? Ja, jag kan i efterhand se att jag var riktigt elak mot henne, men inte en kritisk kommentar hördes lokalt eller regionalt. Men när jag förklarar en lokalhändelse med vårt oppositionsråd utan att gå till personligt angrepp som jag gjorde mot Andnor så skriks det mot mig.
Jag gillar inte utvecklingen med detta och anser mig inte passa in. Jag har utvecklats i en riktning bort från myglandet i korridorer till att mera spela med öppna kort. För det får jag kritik. Både bland de som vill se mig i en roll i det framtida socialdemokratin och de som vill ha bort mig. Jag gör mig inte bekväm. Det gör att jag ställer mig frågan om jag ska fortsätta på spelplanen eller kliva upp på läktaren eller helt lämna arenan. Politiken har varit min drivkraft under många år och tack vare partiet har jag utvecklats. Men om den utvecklingen nu lett till att jag inte längre passar in i kostymen och skräddaren inte är villig att ändra på den så vad ska man göra.
Det Sebastian Stenholm nu tar upp i en modig bloggning är det klimat som varit känt i partiet länge. Hur man tystar den interna kritiken med devisen att ”Tänk på partiet”. De må ha fungerat när vi skövlade segrar på 1900-talet. Men vi har nu förlorat val och den trygghet folk kände i socialdemokratin finns inte längre. Vi måste våga vara öppna både internt och externt. Vi måste begripa att det är en nu tid och det kräver nya grepp. Jag får ofta höra att vi inte ska bry oss så myclet om media men när ska det erkännas att lokalblaskan också är medlemstidningen. Då måste vi förhålla oss till det och agera så att vi kan använda den som medlemstidning.
Ska vi kunna vinna nya segrar så är det dags att ta sig ur bunkrarna och våga visa upp partiet och dess medlemmar. Att vi är ett stort folkrörelseparti och att många åsikter gör sig välkomna i den breda debatten om hur vi formar både parti och samhälle. Vi måste då öppet kunna ge både kritik och beröm till politiken men också våra ledare. Klarar inte partiet denna omställning så kommer vi inte vinna val och bli trovärdiga i framtiden.
Media: SVT, SVT1, SVT2, SVT3, AB, Expr.
Mer på NetRoots för progressiva bloggare och Politometern med en samling med politiska bloggar. Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Socialdemokraterna, media,
