Sitter på Kultureken i Eksjö och väntar medan sonen repeterar Peter Pan, Sverigepremiär 3 september. Oj lite reklam men det tar jag... Efter promenaden runt Eksjö med öldoftande torg efter stadsfesten går funderingarna kring kulturen och dess olika delar. Detta blir ingången till dagens krönika.
Som jag tidigare skrivit är kulturen viktig för oss alla och därför ska vi göra den tillgänglig. Men vilken kultur och vad innehåller kulturen. Jag kommer ha fyra ingångar i min krönika. Det är fyra delar som står emot varandra men de kan mötas om man bara är medveten.
Den första motsatsen är professionalism kontra amatörismen. Jag ser det dagligen och vet att de går att kombinera men vi måste hela tiden vara medvetna om vilka krav vi kan ställa. Ser det genom de arbete som sker på Astrid Lindgrens Värld och det som nu pågår på Kultureken. Jag ställer mig frågan hur mycket vi kan pressa våra barn i jakten på den perfekta föreställningen. Vad är den perfekta föreställningen och i vems ögon. Är det i vi som åskådare, producent eller de som medverkar. VI bör ha bilden klar och här känner jag att det på många ställen finns tankar att tänka klart. Visst är det så att många amatörer drömmer om Dramaten och Broadway Men den resan får inte gå ut över barnen. Inte gå ut över den glada amatören som växer genom sitt deltagande. Genom den pressade som får andrum i sitt glada amatörsällskap där showen är det lilla utan vägen dit det stora.
De andra två delarna som skär genom kulturen är den linje mellan konsument och deltagande. Den bottnar även den i linjen mellan professionalism och amatörismen. Jag vet hur mycket man växer som aktivt deltagande i kulturen. Regissören Gunnar Forsell på Kultureneken berättar om hur han ser de unga växa så det knackar. Inte fysiskt utan mentalt. De små som kom med för ett år sedan idag tar ett ansvar som ligger över åldern. En mognad och en förståelse att fungera i grupp och min roll i sammanhanget.
Vi kan också koppla på en dimension till och det gäller ekonomin. Och en bit tar jag med mig från det öldoftande, eller stinkande, torget i Eksjö som haft sin Stadsfest "Siesta". Med dessa olika festivaler allt från teater till rock och mycket däremellan går ekonomin som en röd tråd. Det är en balans att klara som få kultur arbetare klarar av enligt mig. Och så ska det vara. Vi kan inte begära att skådisen även är bäst på bokföring lika lite som vi kan begära revisorn recensera Hamlet. Från de stora institutionerna till den lilla musikgruppen i källaren på fritidsgården. är ljudet detsamma mer mer mer. Och hur prioriterar vi?
Med detta i våra ögon kommer då frågan hur vi formulerar en kulturpolitik som bejakar detta. En politik som styr utan att styra. Kan vi formulera en kulturpolitik eller behövs det fler? Vi vet att det genom kulturen finns politisk sprängkraft. Att de olika politiska blocken står långt från varandra i synen på hur vi formar vår kulturpolitik.
Den politiska kraften mellan styrning av marknadskrafterna och de fria bidragen från stat och kommun. Viljan att släppa skapandet fritt kontra styrningen mot det moraliska ok. Deltagande kultur eller kulturkonsumtion. Vi vet att man kan kombinera men frågan är vad vi lägger tonvikten och för mig som socialdemokrat är bilden enkel.
Någon må säga att det inte är enkelt, men min ideologiska kompass styr klart mot en kultur som har marknaden med sig i en mycket begränsad omfattning. Det ska så långt som möjligt vara på kulturens vilkor. för mig är ett samhälle där vi skapar förutsättningar för en fri delttagande kultur där det finns plats för alla. En kultur som har en given plats i skolan, som gympan. Genom att vi vet vad våra unga växer. Åter så ska vi styra utan att styra. Det är en uppgift som socialdemokratin kan klara om vi tar oss an uppdraget. Enlelt så kan vi säga att vi måste ta oss an uppdraget.
Kulturbloggen och
HBT-sossen brukar också blogga om kulturpolitiken.
Mer på
NetRoots för progressiva bloggare och
Boken om NetRoots och
Politometern med en samling med politiska bloggar.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om
krönika,
Söndagskrönika,
kultur,
kulturpolitik,
val 2010,
